phillehoe

Tidigt en varm sommardag någonstans i östra Thailand satt en liten pojken i sanden och lekte med sina hemmagjorda soldater, som var gjorda av kokosnötsskal och pinnar som han hittat i den förbjudna skogen. Pojken visste att skogen var förbjuden, med tanke på hur farligt det var, men han struntade i det. -pft, förbjuden och förbjuden.. Jag ser inga poliser här inte. Tänkte pojken när han hade kravlatt sig in igenom några buskar för att hämta kokosnötterna och pinnarna i skogen. Men pojken visste inte att någon, hade iakttagit honom hela tiden. Efter att ha lekt att hans soldater kämpade mot ett stort havsmonster som vaktade en skatt på havets botten, vilket egentligen var en sköldpadda i en liten grop han hade fyllt med vatten, så tröttnade han och gick hem och undrade om det snart var middag, men var så utmattad efter att ha varit på stranden så länge att han somnade i sin säng innan han ens hunnit gå till köket och fråga sin mor om det. Pojken som jag nyss berättat om, heter ThaiGodai. Han är en sådan pojke som trubbel verkar söka sig till även fast han inte vill det (precis som med Harry Potter). ThaiGodai bor i en liten hydda precis mellan den förbjudna skogen och stranden, vilket han tyckte om, även fast han och hans familj var de enda som bodde där och hade inga grannar på flera mils avstånd. Men ThaiGodai hade faktiskt inget emot att inte ha några grannar, snarare tvärtom, han nöjde sig bra med att ha sin mor och sin syster. Han trodde bara att vänner skulle ta ut han på massa äventyr och ställa till med massa trubbel, och det var det sista ThaiGodai ville vara med om, sade han själv i alla fall. Men ThaiGodai hade ingen aning om att han just skulle ta del i det största äventyret som han någonsin skulle kunna drömma om. När ThaiGodai vaknade så kunde han känna doften av vad hans mor lagade i köket. -Pad Ga Pow!! Utbrast Thaigodai och skuttade upp ur sängen som med krafter från gud och sprang till köket. -Åh hej Thai du kom precis i tid för din favoriträtt! sade Thaigodais mor medan hon lade upp maten på 3 tallrikar. -Jaa mamma vi har ju inte ätit Pad Ga Pow på.. Ja jag vet inte hur länge! -Jag vet min son, man kan ju inte äta sin favoritmat varje dag! Thaigodai satt föväntansfullt och gungade på stolen så att den började knaka. -Vad väntar vi på egentligen!? -Vi väntar på din syster, hon förtjänar väl också lite mat, eller vad tycker du? -Jaja men hon är alltid så långsam! precis då kom Kikkou in och utan ett ord satte hon sig vid matbordet och åt. Tiden gick fort och när Thaigodai hade ätit sig proppmätt gick han tillbaka till sitt rum för att sova igen. När klockan var runt två på natten och alla sov, var det någon som gick utanför Thaigodais fönster, samma någon som hade iakttagit Thaigodai i skogen tidigare samma dag. Thaigodai sov djupt, drömde att han var en fjäril och någon försökte kasta glasflaskor på honom, men han undvek alla flaskor och dem sprack så fort dem landade på marken, men det som egentligen hände var att hans ruta blev sönderkrossat av personen utanför, men det hade Thaigodai ingen aning om. personen klev in genom fönstret, och tog tag i Thaigodai, han försökte skrika, men personen höll för hans mun så hårt att han inte kunde öppna munnen. Thaigodai sprattlade, slog och sparka i luften så hårt han kunde, men det var ingen idé. Personen hade tagit fram någon slags vit duk och en flaska, en liten flaska som personen hällde ner något ifrån i duken. Thaigodai hade ingen aning om vad det var, men innan han ens kunde försöka tänka ut vad det var, var det försent. Personen hade lossat sitt grepp från Thaigodais mun, men så fort han släppte så kom den andra handen farandes med den vita duken mot hans mun. ThaiGodai kände att han blev snurrig och helt slapp i kroppen, kunde inte röra en enda muskel. Innan han visste ordet av hade han somnat. När ThaiGodai vaknade var han inlåst. Inlåst i en liten bur som såg ut att vara gjord av bambu, men han såg inte för det var ganska mörkt, han försökte skrika och dra i burens bambugaller, men förgäves. Ingen kunde höra Thaigodai, och bambut satt så hårt att han inte kunde rubba den en enda centimeter. Efter ett tag blev han trött i armarna av allt skakandes i bambugallret, och lade sig ner för att försöka tänka ut vad som hade hänt, och varför. Varför just jag? vad har jag gjort för att förtjänade det här? tänkte han förtvivlat. Thaigodai såg inte så mycket, men det var något litet ljus en bit bort som lös upp väggarna runt om han en gnutta. Han antog att han var i någon slags grotta, för att väggarna såg ut att vara väldigt ojämna och marken var var jordig och smutsig. Det var helt tyst i grottan, men helt plötsligt hör han fotsteg. Fotsteg som lät som.. Ja vad lät det som.. Klackskor? nää.. Varför skulle någon med klackskor vara här? tänkte Thaigodai.